Stuck in the middle
Dagbok /
2014-03-17 / 01:07:18
Helvete vad full jag var i lördags. Åt ingenting på hela dagen, drack knappt ett glas vatten, klunkade sedan tre cider inom loppet av en timme, sen kom smällen inne på klubben och kvällen slutade med att jag stod och kastade ur mig spya inne på toaletten. Jag spydde tydligen blod också. Fick även för mig att fimpa på mig själv, helvete vilken skön känsla det var, smärtan sitter fint på mitt ben.
Imorgon är det måndag, jag tänker inte gå till min praktik. Jag börjar må riktigt dåligt igen, vet inte om jag klarar av praktiken. Jag orkar inte sminka mig varje dag, jag orkar inte springa runt i en affär i flera timmar, jag orkar inte träffa folk jag känner när jag känner mig så ful och oattraktiv. Jag vill bara gömma mig i mitt rum och svälta, sedan när jag inte är en fet larv utan en fjäril, då kan jag visa mig hur mycket jag vill, då kan jag börja leva. Jag orkar inte ha saker planerade varje dag, jag vill kunna sova ut när jag vill, jag vill kunna gå långa promenader i skogen i timmar och spendera mina dagar på så sätt, jag vill ta mitt jävla körkort, jag vill läsa böcker, jag vill bara vara, ifred, själv, ta itu med mina demoner. Jag vill styra mina egna vardagar, mitt eget liv.
Hur förklarar jag detta för människorna i min närhet? För min mamma och pappa? Vad ska jag säga? Jag kan inte säga att allt jag tänker på är hur jag måste bli smal och att allt ska styras därefter. Att jag inte orkar ha ett vanligt jävla jobb för jag orkar inte med människor. Att jag börjar bli så pass deprimerad igen så allt jag tänker på är hur mycket jag bara vill försvinna, hur jag inte har någon som helst livslust kvar. Hur i helvete förklarar man detta?
Jag orkar inte ha det så egentligen heller, jag orkar egentligen ingenting. Jag orkar inte kämpa men jag orkar heller inte slås ned.
Kommentarer
Trackback