Hej alla fina människor. Jag har en plan i mitt huvud. Om två veckor så kommer jag vara ensam hemma, frihet, kort sagt. Då kommer jag börja min hälsosamma livsstil som innebär balans och kontroll. 

Ingen hetsätning, ingen svält, en balanserad livsstil som jag mår bra utav.

Nyttig och bra mat och mycket träning. 

 

Att jag spydde upp maten blev som ett litet wake up call, jag vill inte hamna i skiten, jag vill inte bli sjuk/sjukare. Även fast jag redan har störda tankar, men dom får inte bli stördare. Vill inte fastna i ett helvete.

 

Försöker äta så normalt som möjligt nu men överäter.., har ångest osv, men det får vara så nu i en och en halv vecka till, hellre de än leva på luft å bli mer störd i huvudet... Sen så tänker jag ju börja min hälsosamma livstil, och jag tänker inte väga mig, alls. Vågen förstår bara, hetsar mig, triggar mig, osv... 

 

Jag har ett mål, och en dröm och jag ska nå den!! Och det kommer jag göra genom att äta rätt, träna bra, och skita i vågen helt enkelt, för vikten kommer gå neråt, garanterat. Jag vet inte om jag kommer uppdatera så mycket på bloggen, men det kanske blir så iallafall... jag hoppas bara att jag ska kunna leva på mitt egna sätt, utan att ana och mia skriker i varsitt öra på mig. Och att tiden sedan kommer rulla på liksom. Men det kanske är naivt att tänka så, mina hjärnspöken kanske inte kommer lämna mig vad jag än gör.

 

MEN, jag hoppas på detta nu och att komma tillbaka i rätt bana igen! Jag ska kämpa för detta.

Saknar att prata med er, vill gärna ha kontakt med er på något sätt även fast jag inte bloggar... ni verkar så fina allihopa. men vet inte hur? Vill inte riktigt ge ut mitt nummer heller...

 

Ta hand om er!!! så hörs vi säkert mer eller mindre. Kärlek.

Jag lever, och jag mår bra. Eller jag fungerar åtminstonde. Har bara inte så mycket att skriva för tillfället. Kommer nog ha en liten bloggpaus, känner att min blogg är så jävla triggande och alla andras också, och väljer att avstå lite från det där dom kommande dagarna. I'll be back soon.

 

 

Har precis hetsat, och spytt, för första gången i mitt liv. Kände mig så oerhört äcklig efter jag hetsat, tänkte inte ens, kände bara att jag behövde spy direkt.

 

Jo, men detta var ju ett roligt torsdagsnöje. 

Eller? Det värsta är att jag bryr mig inte ens.

 

Ska man skratta eller gråta. 

Det är stört att hålla på såhär som jag gör. Fasta, svälta, träna. Det är så stört och på ett sett så vill jag bara slå mig själv på käften, börja äta och bete mig som en normal människa. Men jag kan inte. För om jag gör det kommer jag istället äta jätte mycket, överäta, gå upp i vikt, och vilja dö. Jag kommer inte kunna göra vad jag vill i sommar, för jag kommer ständigt plågas av min kropp och hur jag ser ut. Mitt liv kommer begränsas och jag vill inte det.

 

Har 4 kg till kvar tills mitt första delmål som jag ska nå 1 februari. Hoppas jag klarar det!! Är dock lite orolig över min mage. Är helt sjukt lös, bajsar vatten typ varje gång jag går på toa. Haha fresh information... Jag som brukar bli stenhård i magen istället...

Det går riktigt jävla dåligt just nu. Jag har inte ätit på tre dagar, känns inte som jag går ner ett skit ändå. Jag har typ gått ner två kilo denna månad. Borde ha gått ner mycket, mycket mer. Har ändå rört på mig relativt bra, så har inte bara legat i sängen liksom. Men men. Hoppas på minus imorgon... Ska gå en promenad sen idag. Men fattar verkligen ingenting. 

 

Blir sjukt deppigt av detta, att inte äta och gå ner i vikt är det jag vill, men att inte äta och ändå inte gå ner i vikt, känns så meningslöst. Känns som jag lika gärna kan skita i allt. Men får försöka hårdare istället...

Snälla fina. Jag behöver er hjälp. Jag har sån ångest över att det gick så bra för mig förut, och sen att jag gick upp allt igen. Denna ångesten håller på att döda mig. Jag kan inte sova, jag kan inte göra nånting. Jag har ångest över att jensen som satt slappt förut, knappt går att få igen. Jag har ångest över att mina lår rubbas mot varandra, jag har till och med fått exem och skavsår vid låren, vilket jag aldrig fått förut. Det känns som jag bara blir fetare och fetare, vad jag än gör.

 

Jag blir g a l e n. Jag var så nära på att bli smal förut, men sen förstörde jag allt.

 

Jag äter omkring 300 kcal/dag och jag går promenader varje dag. Kommer jag gå ner i vikt eller är jag fast i detta helvete? Jag vet inte vad jag ska göra, jag vill inte äta något mer överhuvudtaget, jag vill fasta och jag måste bli smalare NU. men vill ändå inte ta det så långt så jag slutar äta helt, det får inte gå så långt.

 

Ni som är tillbaka på en högre vikt än ni var förut, hur gör ni för att stå ut med ångesten?? 

 

 

Den här dagen har inte börjat bra. Är på skit dåligt humör. Har ätit en alldeless för stor frukost och har redan ångest. Jag måste ner till soc, men jag orkar verkligen inte. Jag vill inte ha något äckligt bidrag, har hellre ett jobb...

Måste, måste, måste, söka jobb, för nu börjar pengarna ta slut... Jag vill inte. Jag vill fan ingenting.

 

Ska gå ut och ta en promenad nu, lyssna på musik. Synd bara att det är så jävla helvetes kallt ute så jag vill typ dö när jag tänker på det... Jag har fan ingen jävla koll på vikten, om den går upp eller ner. Helvetes jävla kuk våg som inte fungerar. 

 

 

 

Alltså mina helger på senaste tiden... har alltid så jävla kul och fuckar typ ur totalt. Maten har gått sådär, har skött mig as bra hela veckan, förutom igår. Då blev det bakishäng och bakiskäk för hela slanten. Och idag har jag ätit miniyoggi och en morot. Har inte så mycket att skriva, är ganska så omotiverad angående allting för tillfället...

 

men imorgon är det ny vecka.

Den här dagen har varit åt helvete. Har haft ångest hela dagen. Gick hem till mamma. Vägde mig. Ville dö.

Tankar om att hetsa satte igång. Mamma kom hem. Hon frågade hur jag mådde och började fråga massa saker. Fick ännu mer ångest. Fick skjuts hem. Tog direkt en cigg. Hoppade in i duschen och satt i badkaret i typ en halvtimme och funderade på om jag skulle skära mig, bara lite. Ligger nu i sängen, lyssnar på kent på högsta volym och dricker sprite zero. Skickade nyss iväg ett sms till mamma, skrev förlåt, då jag vet att hon blev ledsen i bilen. Hon vill hjälpa mig. Men jag vet inte hur. Hur ska någon kunna hjälpa mig när det inte finns någon som någonsin har förstått min smärta? Det finns ingen som vågat gräva djupt. Men nu har folk börjat göra det.

Och jag vill att någon ska hjälpa mig, men jag vet, att ingen kan. Och jag bygger upp muren och jag gömmer mig i mörkret. Hitta mig inte, hitta mig inte.

VARFÖR?

Gårdagen gick bra. Dagens planer är att bara ta det lugnt, jag börjar bli sjuk, så ska dricka massor med te. Soppa till middag. Behöver ta mig till affären, funderar på att gå en promenad dit så jag iallafall kommer ut och rör på mig lite. Vill gärna ha gymkort, så man slipper promenera i kylan. Ska prata med mamma om det, min läkare föreslog ju också att jag skulle börja träna för att få in någon slags rutin.

 

Sen ikväll så ska jag testa mina sömnpiller för första gången. Hoppas verkligen att dom kommer funka, jag är så trött på att inte kunna sova. Igår gick jag liksom upp klockan 08.30 men kunde inte somna förens runt fyra på morgonen... 

 

 

Dagens middag fick bli en sojakorv, sallad, och stekt äggvita, och sen hade jag aromat på och lite peppar. Blev faktiskt väldigt gott! Drack cola zero till så nu är jag mätt. Ligger på 174 kcal in idag. 

 

Ikväll kommer min bestie hit oxå. Vi ska kolla på paradise hotel. Hon är en sån där som alltid vill ha mackor och mat typ..... vilket känns jävligt drygt. Men det är nog ingen fara... Jag tänker dricka te, och om hon verkligen typ ställer jobbiga frågor osv så tar jag en apelsin bara... känns som jag ätit jätte mycket idag.

har tre par byxor på mig, en tshirt, och tre tjocktröjor. Mössa och halsduk. Och jag fryser som fan. Normalt? Ser ut som jag väger 20 kg mer.. Funderar på att äta lunch/mellanmål. Men vad ska jag äta???Tänkte äta sallad å sojakorv senare idag. Borde ta en till promenad, men det är så jääääävla kallt. Vill. Inte. Gå. Ut.