Never mind, jag ställde mig aldrig på vågen. Jag vågar helt enkelt inte möta den hemska vidriga sanningen. Kanske kan väga mig typ 1 april eller något... whatever. känner mig inte alls sugen på att äta. Gjorde lite planer för sommaren igår med en vän så nu är jag jävligt taggad på att bli smal till dess. Jag ska bli det helt enkelt, punkt slut. Överlever väl med denna kroppen så länge den blir mindre och mindre. Tänker nog äta antingen havregrynsgröt eller typ en grapefrukt sen.

 

Nu väntar jag på att det ska sluta regna sen ska jag ut på en lång promenad! Om det inte slutar tänker jag bege mig ut ändå. Har förövrigt fått tid hos min läkare igen, och även kontaktat samtalsmottagningen. Jag får sån panik av det faktum att jag börjar be om hjälp för att jag mår dåligt, vill jag ens ha någon hjälp? egentligen inte, men mina föräldrar vägrar låta mig må såhär... Min plan är att gå dit, se hur det är, om jag inte gillar det så ärdet bara att sluta gå dit. Känns så stört att varje människa jag pratar med och berättar om hur jag mår tycker jag ska ta kontakt med psyket. Vad fan liksom.. vad är det som händer.