Överätit som fan dom senaste dagarna... Laxerade igår, ville bli tom igen efter all mat jag stoppat i mig i helgen. Fick dock något hetsryck tidigare idag så har nu svalt fyra dulco inatt med. Jag måste sluta laxera. Mina tarmar kommer ta sån jävla stryk.

 

Jag borde börja ta hand om mig. Men är fast i detta självdestruktiva mönster och får bara mer ångest när jag inte skadar mig själv på något sett. Och nu inser jag att jag borde söka hjälp också. Men. Jag vill inte. 

 

Hoppas ni mår bra. Kram.

Såg detta på expressen idag och det första jag tänkte var att det är en tjej som hetsäter och sedan spyr. Inga mättnadskänslor. Vad tänker ni?

 

 

 

Jag åt som fan i helgen, och det får jag sota för efteråt. Har haft sån ångest så jag velat dö...

 

 

Jag kastas fram och tillbaka. Äta eller inte äta. Bli frisk bort från dessa ätstörningar, eller gå ner i vikt. Det är som jag slåss med mig själv. Om två veckor åker jag utomlands och nervositeten och ångesten ligger tätt inpå.

Jag åker med en kompis som detsutom har en jätte fin kropp, smal, och äter som en häst.

Jag önskar jag bara kunde släppa allt och bara se fram emot att åka istället men just nu tar ångesten över allt annat. Jag hatar, hatar, hatar, mig själv.

Förlåt för min frånvaro. Det bara blev så... ingenting utöver det vanliga har hänt sedan sist jag skrev. Jag lever på te, light saft, och kanske en frukt ibland. Annars så hetsar jag, och missbrukar laxeringsmedel. Nu tänker jag inte laxa på ett tag, av den anledning att min mage har varit helt fuckad idag. Jag tror jag blivit lite, lite, smalare, men jag vågar inte väga mig. Jag är livrädd för vågen och jag skjuter bara på det mer och mer.

 

Idag har jag kollat på studenter som tagit på sig mössorna och varit jätte avendsjuk. Vill oxå ta studenten igen. Samt blivit triggad av alla smala tjejer i korta klänningar... På fredag ska jag på flera studentmottagningar och jag vill inte ens tänka på hur mycket mat jag kommer proppa i mig. Men därför ska jag fasta nu, fram tills fredag. Om jag typ mår så dåligt så jag vill svimma eller så är det frukt som gäller, inget annat. Sedan efter fredag tänker jag börja om. Jag åker snart utomlands och jag måste gå ner så mycket jag bara kan tills dess.

 

Nu ska jag kolla på gossip girl och sen hoppas jag att jag kommer kunna sova inatt... Saknar mina imovane :(

 

Vill skrika. Gråta. Dö. Ramla och slå mig. 

 

Mamma kommer in och frågar varför mitt rum ser ut som ett bombnedslag. Jag säger att jag håller på och plocka upp sommarkläderna. ''Du får väl slänga det som är för litet eller lägga undan det''. Som om typ allt skulle vara för litet. Håller på att få något jävla raseriutbrott nu och vill bara skrika åt alla att dra åt helvete.

 

Seriöst, kan jag bara få tappa 20 kg nu eller dö. Hatar mitt liv. Hatar mig själv. Hatar allt.

Jo jag är tillbaka. Saknar bloggen. Behöver skriva av mig. Jag tänker börja skriva ner allt vad jag äter från och med idag, i bloggen. Jag ber om ursäkt i förväg, för det kommer vara väldigt triggande och om ni inte vill bli triggade så sluta gå in på den här bloggen. Eller sluta läs överhuvudtaget för jag vill inte att någon av er ska bli sjukare.

 

Jag vill inte bli det själv heller, men jag vill bli smal. Måste bli det. I mitten på augusti så ska jag träffa min psykolog/läkare igen och då ska jag vara smal som en pinne. Jag är sjukskriven tills dess. Sen måste jag skaffa ett jobb. Och då måste jag vara smal. För det spelar ingen roll om det är vår, sommar, höst eller vinter. Jag kommer alltid vilja vara smal och jag kommer alltid tänka vilka kläder jag kunde haft om jag bara var smal.

 

Plockade precis fram sommarkläderna och allt sitter åt, fettet väller över, celluterna syns. Det är hemskt, det är en mardröm. Från och med varje dag, från och med nu, ska jag bli mindre, och kläderna större. Från och med nu. Och i höst ska jag köpa en stor fin jacka och jag ska köpa svarta jeans i strl 24 och jag ska vara den jag vill vara.

 

Den här sommaren.

 

Intag idag:

Har bestämt mig för att låsa blogen ett tag. Skriver ändå ingenting just nu och orkar inte riktigt vara social heller med någon av er och å då känner jag mig mest bara dålig. Går in och kollar på alla bloggar och alla är smalare än mig typ vilket bara får mig att må sämre också. Liksom hej jag känner mig inte bara fet utan jag är faktiskt fet också. Aight nu babblar jag bara på om massa onödigt, ännu en anledning till att låsa bloggen.

 

Låser den imorgon kväll så alla ska se detta. Ta hand om er. Vi hörs nog snart.

Är skit hungrig och har ont i magen... har fastat i fyra dagar nu med denna dagen. Imorgon ska jag dricka, tänkte köpa vin för det innehåller mindre kalorier än cider som jag brukar dricka. Blir typ full på fyra glas så det blir typ 400 kalorier. Orkar inte med att jag börjat få ångest för kalorier i alkohol oxå, man måste väl förfan få leva lite liksom...

 

Men då måste jag äta iallafall för annars så börjar jag alltid spy och blir för full. Jag hoppas att hungern går över, annars får jag väl ta något litet bara... typ yoghurt eller knäckebröd med keso. Tror jag ska ta en cigg nu iallafall.

På måndag måste jag väga mig... måste fan veta och vill se hur mycket jag kan gå ner i veckan genom att köra min extrema svältdiet...

 

Har förövrigt sån ångest över att det börjar bli varmare ute. Det innebär att snart så är det shortsväder. Och jag är alldeless för fet.... Orkar inte. I juli åker jag detsutom utomlands och det innebär ligga på stranden varje dag. Vill typ gråta för jag inte kommer vara tillräckligt smal när jag åker :( känns som jag skulle kunna njuta och vara så mycket lyckligare om jag vägde så lite som jag vill väga... fan.

Alltså jag blir så trött på denna jävla hälsohets. Missförstå mig inte nu, jag skriver om mat och kalorier och sånt typ hela tiden och det är vad min blogg handlar om. Men är det typ inte vad alla jävlar bloggar handlar om mer eller mindre idag? Eller när man träffar ens vänner eller pratar om mat överhuvudtaget. Det ska vara så jävla nyttigt hela jävla tiden. Och om man inte tränar då har man ju något fel typ. Om man inte tränar ska man skämmas för då är man lat. Och kolhydrater är ju livsfarligt.

 

Köp inte chips för det är onyttigt. Käka kvarg istället med så lite fett i som möjligt. Det är bara massa skit i dom där flingorna, dom kan vi inte köpa. Jag har inte tränat två gånger idag så nu har jag ångest. Alltså jag vill bara SPY så fort jag hör ordet nyttigt, träna, hälsosam, för det börjar fan gå över gränsen för alla jävla individer i dagens samhälle. Det är inte alls konstigt att allt fler får ätstörningar när vårt samhälle blir allt mer och mer ätstört. 

 

För vet ni vad det värsta är? Jag tror att det är rätt, att det är OK, och bra, att svälta sig själv och att träna på tom mage. Jag tänker att alla tränar ju och alla äter ju så jävla hälsosamt, så vad fan gör det om jag svälter mig själv? Jag gör det ju på mitt sätt då och är mitt sätt så mycket värre egentligen mot att käka broccoli till middag varje dag och träna tre timmar om dagen? När alla pratar om beachbody och att man måste komma i form, är det så jävla konstigt att jag får sån enorm ångest om jag inte gör någonting jag med för att droppa dom där kilona? Och för mig finns det inget annat sätt än att svälta sig, det är liksom det jag gör och att träna och äta hälsosamt kan jag inte för jag är allt eller inget så antingen äter jag allt eller inget. Antingen så dricker jag bara te och röker ett halft paket cigg om dagen för att bedöva hungern eller så vräker jag i mig mat, bullar, kakor, godis och chips.

 

Och vad väljer man i dagens samhälle för att passa in i normen bäst? Vad väljer man för att få minst ångest och för att känna att jag också är duktig, att jag också är hälsosam? (Nu vet jag att svält inte är hälsosamt såklart, men det känns som det är mer hälsosamt och OK än att vräka i sig mat)

Igår så hade jag så mycket ångest så jag fick lov att åka hem till mamma ett tag. Vi låg i min säng en stund och hon höll om mig och bjöd på mat... sen gick vi på en promenad. När jag kom hem så hetsade jag lite för dagen var redan förstörd och jag hade haft sån ångest hela dagen så jag orkade helt enkelt inte längre. Dulco intaget och effekten av det kommer och går. Den som tror att ätstörningar är glamoröst vet inte vad denne pratar om.

 

Idag så har jag också ångest men inte lika extrem än så länge. Jag känner mig så tom och det gör ont överallt. I själen, i kroppen, i magen. Jag måste plugga körkort men känns som jag inte kommer kunna koncentrera mig för fem öre. Håller även på att tvätta. Sen vill jag även ta en promenad men det får jag nog göra senare när min mage känns lite mer ok...