Varje dag är likadan. Denna ständiga hopplöshet. Jag vill inte vakna upp på morgonen. Vad finns det att vakna upp till? Samma ångest. Känner ingen glädje längre över nånting. Lever i ett svart moln. Enter the void. Jag får ångest på natten över att ''imorgon är en ny dag som väntar''. Jag vill inte att det ska bli morgon. Låt det vara natt för evigt.

 

Känner ingenting. Jag vill inte finnas längre.